Vad är det frågan om?
Tisdagen den 8 oktober samlades svensklärare från olika yrkeshögskolor för ett möte i Teams. Mötet organiserades av lektor Teija Lehto från Yrkeshögskolan Laurea och lektor Anne Wähä från Vasa yrkeshögskola, med finansiering från Svenska kulturfonden. Den ursprungliga planen och drömmen var att hålla ett fysiskt tvådagarsseminarium, men efter besked om finansieringen beslutades det istället att anordna ett webbinarium under namnet Morgonfika.
Att arbeta som svensklärare kan ibland kännas ensamt, och det är inte alltid man har en kollega att vända sig till när man har frågor. Samtidigt genomgår högskolevärlden ständiga förändringar och kraven är höga. Därför finns ett behov av att bygga upp ett nätverk där man kan få kamratstöd, hjälp, tips och någon att diskutera med när frågor uppstår eller när man bara behöver ventilera sina tankar. Ett sådant nätverk kan främja välmåendet i arbetet och bidra till att man orkar bättre. Det är också viktigt att stärka kontakterna med arbetslivet – vi har ett gemensamt mål: att våra studerande blivande sjukskötare, hälsovårdare, barnmorskor, akutvårdare, alla, ska våga använda svenska i sitt arbete.
Allt detta hade vi i åtanke när vi planerade programmet för vår morgonfika. Det är gästerna som gör festen – och det fick vi verkligen uppleva. En glad skara samlades klockan 08:30 tisdagen den 8 oktober 2024. Det var en grupp med stor erfarenhet och många perspektiv, en grupp som varit med om många förändringsprocesser och alla var svensklärare.
Vad gjorde vi?
Under förmiddagen diskuterades flera olika teman i mindre grupper. Deltagarna fick möjlighet att dela sina tankar och erfarenheter kring olika ämnen, som nuläget på yrkeshögskolorna, undervisningsmaterial och funderingar kring framtida samarbeten och projekt.
Det visade sig att poängantal och antal undervisningstimmar varierade mellan yrkeshögskolorna. Vissa erbjöd förberedande och valbara kurser, medan andra inte gjorde det. Gruppstorlekarna skilde sig åt, och det varierade även under vilken termin svenskkurserna låg i läroplanen. Det fanns också skillnader i själva bedömningsprocessen mellan de olika yrkeshögskolorna men alla följer högskolornas gemensamma kriterier för bedömningen och för att få kursen godkänd ska kunskapsnivån vara minst B1 i både skriftligt och muntligt. I regel använde man inte mycket färdigt undervisningsmaterial, utan de flesta svensklärare skapade själva sitt eget material och delade ut det via olika lärplattformar. Svensklärarens arbete på en yrkeshögskola är mycket kreativt och kräver ständig förnyelse och utveckling.
Vi hade också gäster från HUS och Sjuksköterskeföreningen i Finland under förmiddagen. Tvåspråkighetsteamet från HUS var med och berättade om sitt arbete inom organisationen. Patientens eller klientens språkliga rättigheter ska alltid beaktas, och det var intressant att höra hur man arbetar med språkfrågor inom HUS. Borgå och Raseborgs sjukhus har ett Social- och hälsovårdsministeriefinansierat projekt för att utveckla nätverksbaserade kompetenskluster för att stödja tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna. Sjuksköterskeföreningen i Finland, Nordens äldsta förening för sjuksköterskor, var också med och presenterade sin verksamhet. Det är även möjligt för studenter att bli medlemmar. Vi tackar verksamhetskoordinator Anne Nylund för hennes givande presentation.
Hur fortsätter vi?
Det var inspirerande och upplyftande att träffa kollegor, dela tankar och lyssna på våra gäster som berättade om sin verksamhet. Vi hoppas att denna morgonfika var startskottet på ett mycket givande samarbete, där vi alla får möjlighet att lära av varandra. Målet är att studerandena, både under sin studietid och senare som yrkesverksamma sjukskötare, ska våga använda det andra inhemska språket mer. Det förbättrar patientsäkerheten och säkerställer att den svenskspråkiga patientens språkliga rättigheter tillgodoses. Att bli bemött på sitt eget språk är oerhört viktigt – och lagenligt.
Det första steget är nu taget och ett nätverk har skapats. Teams-gruppen kommer att finnas kvar för framtida kommunikation och diskussioner. Kartläggningen visade att det finns variationer i hur vi arbetar i vardagen, men målen är desamma. Därför skulle det vara mycket givande att fortsätta detta samarbete, till exempel genom att dela material, ha fördjupade diskussioner och benchmarking kring hur vi går tillväga, exempelvis i bedömningsprocessen. Alla deltagare uttryckte en gemensam oro för hur vi kan stärka studenternas kunskaper i svenska och upplever att det finns utmaningar. Därför är det viktigare än någonsin att uppmärksamma beslutsfattare på dessa utmaningar och på den oro som finns inför framtiden, så att yrkeshögskolorna kan bibehålla kvaliteten och att patienternas språkliga rättigheter förverkligas, med patientsäkerheten i fokus.
Lektor Anne Wähä, Vasa yrkeshögskola
Lektor Teija Lehto, Yrkeshögskolan Laurea